Allting händer på en gång nu känns det som. Köpt mig en katt för ett par dagar sen och idag blev jag bilägare. Livet är på topp och jag älskar var allt är påväg! 

 

Gått och blivit stationsledare på jobbet lite sådär spontant. Överpresterande som jag sägs vara förväntade jag mig inget mindre egentligen, hade nog redan bestämt att jag skulle bli det redan när jag började. Jag älskar att ta ansvar, få bestämma och vara den som är i centrum. Det enda som stör mig är bristen på respekt som jag får eller ja, inte får. Det är nog svårt att ta order av en liten blond tös som är betydligt yngre än en själv, men det borde gå att förbise. Stolta jävlar. Ah ja, har jag tur leder mitt klättrade till att mitt hatobjekt får sluta eller iallafall gå ner i tjänst. Ljuva hämnd! 

 

Nyfärgat hår och fjärilar i magen

Jag är kär. Jag är så jävla kär, och det känns helt underbart. I lördags blev det äntligen officiellt, och nu kan jag kalla mig din på riktigt. Hela sommaren har vi pratat varje dag och nu har vi setts varje dag i mer än en månad. Det är galet hur ens liv kan förändras så snabbt och till att bli så mycket bättre. Det går åt rätt håll nu. 

 

Att ett monster på fyra hjul kan få en att känna sig så levande är bortom mitt förstånd. Kul var det iallafall och den har defintivt inte sett det sista av mig. 

 

Min och mannens mästerverk. Vi kan nu konstatera att vi definitivt är redo för Masterchef eller något liknande, blev så sjukt gott! 

 

 

En man. Så mycket en man kan förändra ens liv på så kort tid. En riktig man, inte en förvuxen tonåring som jag nu förstått att min föredetta var. Det är verkligen något alldeles extra att kunna känna en riktig mans armar omkring en, styrkan som omfamnar en och gör en varm i hela kroppen. En man som är generös, varm och osjälvisk. En man som får mig att skratta men samtidigt kan prata allvarligt med mig om det behövs. En man som har ett jobb, en egen lägenhet och står med båda fötterna på jorden. En man som inte är beroende av sina föräldrar. Så många småsaker som formar det attraktiva i det motsatta könet och ack så förälskad jag är. I din närhet känner jag mig tryggast och mår som bäst. 

Jag faller för dig. 

Det tog sjutton minuter att rensa bort allt som hade med honom att göra ur mitt liv; bilder, facebook-statusar, de få sakerna han hade gett mig.. Allt. Att en två års intensiv relation kunde utplånas så snabbt kunde jag aldrig tänka mig. Jag hade förväntat mig timmar av tråkigt slit för att bli av med allt men det gick mycket enklare än jag trodde. Jag kände inget speciellt, det måste betyda något. Jag kommer inte ihåg vilket datum den dagen var men det verkar vara tillräckligt länge sen för att jag inte ska känna något längre. Jag hoppas han har växt lika mycket som person som jag har och att han mår lika bra som jag gör. Jag har inte på mycket, mycket länge varit såhär nöjd med mitt liv som jag är för tillfället. Jag har människor omkring mig som bryr sig, vänner, ett jobb med fantastiska arbetskamrater, en helt underbar lägenhet, en familj och ett hjärta som bultar lite för någon annan igen. Att ha någon som ser på mig på det sättet som han gör.. Obeskrivligt. Ah, jag älskar mitt liv! Jag är fullständigt säker på att jag har fattat rätt beslut och jag trivs som handen i handsken på mitt heltidsjobb. Totaltaggad inför framtiden!!!!

 

Beslutet är taget! Skiter i skolan och börjar jobba heltid istället, något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har alltid varit den duktiga, den som var dömd till att plugga på livstid på grund av sitt "läsarhuvud". Jag är glad att jag tagit beslutet själv även om mina nära velat lägga sig i och avråda mig från det. Jag har även piercat tungan, random och sådär. Det var helt spontant när jag var på väla.. Blev faktiskt nöjd, den är rätt kul att leka med i munnen.. En och en halv vecka kvar sen får jag testa hångla med den också, woho ;) skämt åsido (eller?) har det hänt väldigt mycket på väldigt kort tid. Är glad att vara tillbaka på jobbet hos mina underbara arbetskamrater, livet leker och jag får se vad framtiden bjuder på.

 

Skoldag nummer tre, fortfarande lika osäker på om jag hamnat rätt. Jag har träffat och lärt känna många nya människor på skolan men alla verkar så mycket mer övertygade än jag. Jag känner inte alls samma vilja att arbeta, gå på föreläsningarna och att lyssna över huvudtaget. Jag längtar tillbaka till mitt jobb, tro det eller ej. Jag ska ge det någon vecka till men om det fortsätter såhär kommer jag antagligen inte slutföra min högskoleutbildning. Hela min släkt och omgivning kommer att se ner på mig, kalla mig svag och otålig.. Ja, vadådå? Om det inte är rätt varför ska jag då slösa tid på utbildningen jag inte vill gå på istället för att göra något jag faktiskt tycker om och ser någon slags framtid inom? Önskade någon kunde hjälpa mig..

 

 

Fuck världen, men jag hade faktiskt kul i helgen. Det blev en hyfsad kväll, början var helt perfekt och sen blev det rätt bra trots omständigheterna. Jag såg något jag inte ville se idag, tack och lov var hon ful så det gjorde inte så mycket. Jag har gjort mycket mer än så som skulle klassas som sårande mot dig. Eller? Vem fan bryr sig egentligen? Inte du iallafall, det har jag förstått nu. Tack för att du hjälper mig bryta mig fri ytterligare. Ska ha herrbesök ikväll tror jag bestämt. Fuck you. 

 

 

 

 

jag har så mycket att ge, så mycket kärlek att dela med mig av men ingen värdig att ge den till. Jag tror jag är redo att öppna upp mitt hjärta igen, iallafall lite grann. Nu ska jag bara hitta någon som lever upp till mina standards, jag har väldigt höga krav.. Därför är det lättare sagt än gjort. Måtte Malmö rädda mig. 

 

Jag skulle vilja träffa någon som ingen jag umgås med känner, någon som inte ingår i min umgängeskrets. Allt verkar bli inte komplicerat så fort man intresserar sig för någon vars kompisar är de samma som man själv har. "Åh han pratar om dig hela tiden, han sa det här och det här. Hur går det? Åh berätta, jag vill veta!" Nej. Mitt privatliv, även om det är din bästa vän eller någon du också känner, är mitt och ingen annans. Allt jag gör delas med så många andra, saker som jag själv tycker är privata. Nej, kommer nog sluta träffa pojkar inom samma umgängeskrets, oavsett hur mysiga de verkar, detta håller bara på att bli en intrasslad soppa. Nu myser jag ner mig med min håriga man istället, han vet alltid hur det ska vara och snackar inte skit om mig med någon annan. 

 

Jag hatar att vara "ledig" från jobbet, äckliga jävlar som inte låter mig jobba. Jag sjukanmälde mig i måndags eftersom jag hade tappat rösten, hade dubbelsidig öroninflammation och var allmänt jätteförkyld. Helt rimligt, tycker jag, dessutom skulle jag till doktorn. Vad gör cheferna på mitt jobb då? Jo, de avskriver mig från jobb under hela veckan, för att hämnas min sjukskrivning. Verkligen? Är vi 10 år gamla eller? Hade jag inte behövt pengarna hade jag bett er dra åt helvete, personligen, och med många fula ord och gester. Jävla idioter. Jag är så otroligt ensam under dagarna eftersom alla jobbar. Vad gör jag när jag är ensam? Jo, tänker. Jag tänker på när du var här, vad jag hjälpte till att nästan förstöra i helgen, han som desperat försöker ragga på mig, han från Malmö.. Jag tänker på min pappa, hur hemsk jag känner mig för att jag inte träffar honom så ofta som jag borde, men det är så svårt att prata med honom.. Han avbryter mig, lyssnar inte riktigt på vad jag säger ändå och vill bara tro att det han själv intalar sig är rätt. Känns ganska bekant, eller hur? Det gör mig omotiverad att ens försöka även om jag älskar min pappa. Får väl höra av mig snart. I helgen vill jag festa, totalfesta och bli helt dum i huvudet. Jag vill inte tänka längre, jag tänker följa begäret istället. Jag har tänkt och tänkt och tänkt hela veckan och jag är så jävla trött på det. Det finns ingen anledning till att göra det för det är ingen av dom jag tänker på som tänker likadant om mig. Nej, nu kastar jag in handduken och ger upp. Jag vet inte vad jag ska göra, har hela denna helvetiska dagen kvar och sen imorgon också. Ensam. Ah. Dö dö dö. 

 

Vaknar alldeles för tidigt och känner mig allmänt sentimental. Jag har drömt om människor inatt, människor långt bak i mitt förflutna. Människor jag en gång brytt mig väldigt mycket om men som nu inte längre existerar i mitt liv. Jag vill återuppväcka relationerna, jag vill veta hur livet leker för er idag, om något har ändrats sen sist eller om det ser precis likadant ut. Mitt liv har ändrats drastiskt de senaste fem åren, har era liv också gjort det? Är ni lika lyckliga som jag är eller har livet svikit er? Om det har gjort det vill jag stå vid er sida och hjälpa er klättra upp igen. Jag behöver någon att ta hand om, någon att bry mig lite extra om. I lördags köpte jag mig nästan ett husdjur. Hade det inte varit så att den lilla krabaten såg så ledsen ut i djuraffären hade han varit hemma hos mig just nu. Jag är lite nervös inför dagen. Jag trodde jag skulle få jobba idag och slippa tänka på vad som ska hända sen men nu blev det ju inte så. Vad fan ska jag göra nu då? 

 

Lägenheten var kaos. Tänkte jag var tvungen att göra någonting åt det även om jag bara ligger hemma med öroninflammation, ingen röst och sådär..