Jag hatar att vara "ledig" från jobbet, äckliga jävlar som inte låter mig jobba. Jag sjukanmälde mig i måndags eftersom jag hade tappat rösten, hade dubbelsidig öroninflammation och var allmänt jätteförkyld. Helt rimligt, tycker jag, dessutom skulle jag till doktorn. Vad gör cheferna på mitt jobb då? Jo, de avskriver mig från jobb under hela veckan, för att hämnas min sjukskrivning. Verkligen? Är vi 10 år gamla eller? Hade jag inte behövt pengarna hade jag bett er dra åt helvete, personligen, och med många fula ord och gester. Jävla idioter. Jag är så otroligt ensam under dagarna eftersom alla jobbar. Vad gör jag när jag är ensam? Jo, tänker. Jag tänker på när du var här, vad jag hjälpte till att nästan förstöra i helgen, han som desperat försöker ragga på mig, han från Malmö.. Jag tänker på min pappa, hur hemsk jag känner mig för att jag inte träffar honom så ofta som jag borde, men det är så svårt att prata med honom.. Han avbryter mig, lyssnar inte riktigt på vad jag säger ändå och vill bara tro att det han själv intalar sig är rätt. Känns ganska bekant, eller hur? Det gör mig omotiverad att ens försöka även om jag älskar min pappa. Får väl höra av mig snart. I helgen vill jag festa, totalfesta och bli helt dum i huvudet. Jag vill inte tänka längre, jag tänker följa begäret istället. Jag har tänkt och tänkt och tänkt hela veckan och jag är så jävla trött på det. Det finns ingen anledning till att göra det för det är ingen av dom jag tänker på som tänker likadant om mig. Nej, nu kastar jag in handduken och ger upp. Jag vet inte vad jag ska göra, har hela denna helvetiska dagen kvar och sen imorgon också. Ensam. Ah. Dö dö dö.