Jag skulle vilja träffa någon som ingen jag umgås med känner, någon som inte ingår i min umgängeskrets. Allt verkar bli inte komplicerat så fort man intresserar sig för någon vars kompisar är de samma som man själv har. "Åh han pratar om dig hela tiden, han sa det här och det här. Hur går det? Åh berätta, jag vill veta!" Nej. Mitt privatliv, även om det är din bästa vän eller någon du också känner, är mitt och ingen annans. Allt jag gör delas med så många andra, saker som jag själv tycker är privata. Nej, kommer nog sluta träffa pojkar inom samma umgängeskrets, oavsett hur mysiga de verkar, detta håller bara på att bli en intrasslad soppa. Nu myser jag ner mig med min håriga man istället, han vet alltid hur det ska vara och snackar inte skit om mig med någon annan.