Livsglädje, livskvalité och viljan att leva. Tre väldigt lika ordval men som kan ha väldigt olika betydelse från person till person. Personligen vet jag att jag har viljan att leva, men saknar de allra viktigaste momenten, enligt mig själv, inom både livsglädje och livskvalité. När någon frågar mig hur jag mår, är oftast svaret att "det duger" eller att "det rullar på som vanligt". Jag skulle aldrig få för mig, undermedvetet, att svara att jag mår bra, eller något mer extravagant än så. Då hade jag ljugit, mest för mig själv. Jag är en mästare på att filosofera, analysera och totalt förstöra mig själv inifrån. Men, till vilken nytta? Den enda som skadas är jag själv, när jag sedan dessutom håller fast i det trygga alldeles för mycket. När jag dessutom, förutom att förstöra mig själv med mina analyseringar, förstör min samvaro och mitt fysiska välmående på grund av feghet... Jag är inte riktigt på topp nu för tiden. Jag skäms.