Jag har inte riktigt fått grepp om mitt liv just nu. Allt är ganska upp och ner samtidigt som dagarna bara flyger förbi, alldeles för händelserika och tankegivande. Jag har nystat in mig ganska rejält denna gången, med inte en utan två olika.. Komponenter. Jag har visat det som jag lovade gömma undan ett tag, mina känslor. Jag vet varken ut eller in. Den ena komponenten är helt med på noterna, jag har berättat exakt hur jag vill ha det och att jag inte vill ha något seriöst, jag vill vara ensam. Komponent nummer två klarar jag inte av att säga nej till, på grund av vårt förflutna och min långvariga affektion för denna. Jag längtar, trånar och fantiserar om honom, alldeles för ofta. Jag är helt säker på att jag prioriterar min ensamhet men.. Det är något magiskt med denna man. Jag kan inte slita mig. Hopplös. Fullständigt hopplös. Jag kommer falla så hårt...