Jag vill bara skrika, skrika ut alla mina tankar och känslor. Jag är så trött på att bära allting inom mig, att alltid höra samma tjat surra i huvudet. Jag vet inte hur det skulle formuleras i ord, eller sammansättas i en vanlig mening. Det är bara en enda röra av ord, ord som både håller mig vaken om nätterna och som förstör min sinnesro på dagarna. Jag stirrar på skärmen i skrivande stund och bara önskar att jag kunde skriva ut allt, allt som tynger och förvirrar mig, men det händer ingenting. Istället skriver jag om den ständiga frustrationen, den hopplösa känslan jag har inom mig. Jag känner mig mer vilse nu än jag har gjort på väldigt, väldigt länge. För första gången i mitt liv har jag ingen plan längre. Jag vet inte vad som kommer hända sen.