Jag visste att du skulle orsaka problem när jag träffade dig för första gången. Du slukade mig med en historia du trodde skulle skrämma bort mig men jag har aldrig drunknat så snabbt i hela mitt liv. Varje dag bevisar du för mig hur verkligheten egentligen ska se ut, i vilken lögn jag levt i under en så lång tid. Jag är rädd att jag kommer vara den som står ensam kvar, trampad på och bortkastad. Det är svårt att lämna ut sig själv oavsett hur lätt man vill att det ska vara. Jag är rädd, jag erkänner, jag är fullständigt livrädd - samtidigt är den här känslan den bästa jag känt på väldigt väldigt länge. Jag känner mig vild, okontrollerad och fullständigt världsdominerande. Jag hoppas att jag inte kommer vakna upp och inse att allt bara var en dröm. Livrädd, tillfredställd men otroligt tveksam.