Jag släppte taget och förlorade kontrollen. Jag älskade varje ögonblick av denna mystiska upplevelse. Aldrig förr hade jag känt mig så levande, så passionerad och så omedveten om vad jag gjorde. Jag njöt av att inte veta vad som skulle hända. Jag njöt av att inte vara fastspänd, övervakad och kontrollerad. Jag njöt av att leva utanför ramen om vad som för mig brukade vara normalt. Jag njöt av att inte behöva tänka på skyddsvästen när jag gick utanför dörren. Jag fick en känsla av att det jag gjorde var emot reglerna, det fick inte hända. Jag bröt mot de ideal du skapat åt mig och fixerade mig vid min egen världsbild. En bild skapad utan dig, något som jag gjort helt själv. Äntligen fick jag möjligheten att göra något för min egen skull, utan att behöva tänka på konsekvenserna som kanske drabbade någon annan i min närhet. Jag lärde mig att leva. Jag lärde mig att leva på grund av att jag lät mig själv ta av mig skyddsvästen. Du kunde inte längre bestämma över mig. Cirklen är bruten och jag har blivit en starkare människa.