Sitter i skogen i skrivande stund och filosoferar, njuter av livet och tar en möjlighet att koppla av för mig själv. Jag har gått förbi de här bänkarna många gånger förut men aldrig tagit mig tiden att sätta mig ner här och bara låta omgivningen sluka mig. Här är helt tyst förutom porlandet av strömmarna i vattnet och ett och annat fågelkvitter. Jag tror att jag och den här bänken kommer att bli väldigt goda vänner. Min helg bestod av jobb, festade och alldeles för lite sömn. En perfekt helg med andra ord ur mitt perspektiv. Att få chansen att träffa så många nya människor är något jag ångrar att jag uteslutit ur mitt liv i det förflutna. Man känner verkligen av att det är något som fattas i livet när man inte längre har en speciell person som alltid finns där och fyller ut tomrummet. Jag är glad att jag har lyckats ta mig ut ur bubblan iallafall och att jag vågar ta kontakt med andra människor. I början var jag rädd att jag skulle fastna i lägenheten, att jag inte skulle ha en anledning att gå utanför dörren. Jag sätter mig själv i första hand nu, istället för att låta andras behov vara viktigare än mina egna. Många killar har försökt ta din plats men ingen har riktigt lyckats. Jag tror inte mitt hjärta har släppt dig helt och därför låter de ingen annan komma nära inpå riktigt än. Men, jag njuter verkligen av uppmärksamheten. Att så många skulle vara intresserade av mig hade jag aldrig ens kunnat fantisera om. Det fanns inte en chans att jag skulle vara en av de populära tjejerna. Det har visat sig vara tvärtom.