Jag ser dina desperata försök att få andra att prata med dig. Jag ser hur du tar kontakt med dom och nästan ber om deras uppmärksamhet. Gränsen gick när jag såg dig skriva till en fjortonårig tjej. Har du inga krav över huvudtaget? Jag blir arg på ditt beteende även om jag inte borde bry mig. Jag blir arg på din desperation och din otålighet och ditt sätt att försöka kommunicera med andra människor. Jag skrattar åt dig, jag har inget att må dåligt över. Jag vet att allting är ditt fel och att jag inte behöver må dåligt eller rynka pannan över vad du gör, men det är svårt att låta bli. Det är svårt att släppa kontrollen.