Jag hade rutan uppe, jag var på väg att skriva till dig men jag gjorde det aldrig. Jag intalar mig själv så mycket jag kan att det inte skulle göra någon nytta ändå. Jag tror inte du vill prata med mig. Jag tror du mår bättre av att jag inte skriver till dig. Jag börjar nästan tro att du redan har gått vidare och letar efter någon som kan ta platsen i ditt hjärta, platsen som en gång tillhörde mig. Även om jag aldrig kommer glömma dig hoppas jag att jag inte kommer ångra mitt beslut. Jag är ganska säker på att jag inte kommer att göra det, jag vet innerst inne att det är bättre såhär. Att jag sedan vill prata med dig och skriva till dig egentligen tyder bara på hur mycket jag fortfarande bryr mig om dig. Jag vill bara ditt bästa. Jag hoppas att du är lycklig och om du har träffat någon ny hoppas jag att hon förtjänar dig. Ta inte någon bara för att fylla tomrummet.