Jag var fullständigt livrädd. Jag trodde inte på ett liv utan min skyddsväst. Du fanns och existerade på grund av att jag kände mig osäker. Min osäkerhet växte i dig och blev den personen jag var. Jag levde på min osäkerhet och litade på att du tog hand om verkligheten åt mig när jag inte ville ge den tiden den behövde för att växa, för att leva. Jag valde att ställa allt åt sidan för din skull. Jag prioriterade dig och vad du behövde framför allting annat. Jag gav upp mitt liv för din skull och förväntade mig inget tillbaka. Jag var beredd att göra vad som helst, vad det än var som krävdes för att tillfredställa dig och leva upp till dina standards och efter dina villkor. Jag blev din slav. Fullständigt kontrollerad och orubblig. Det var inte förrän jag släppte kontrollen som jag hittade tillbaka till mig själv. Det är på grund av dig jag mår så bra som jag gör just nu i skrivande stund. Du förstörde mig, du brände min själ och plockade sönder mitt medvetande, bit för bit. När jag bröt mig loss lämnade du mig med de tusen bitar som skulle föreställa mig. Uppbyggningen har börjat men är långt ifrån avslutat. Jag släppte kontrollen. Jag blev fri.