Mitt förflutna består till stor del av intensivt datorspelande. Jag träffade många människor under denna tiden, många som jag sent kommer att glömma. Många som lämnade djupa fotspår i mitt hjärta. Det finns inte många som kan förstå det band som utvecklas mellan personer som aldrig träffats och som bara kan kommunicera via datorn eller telefonen. Dessa personer jag träffade på nätet spenderade jag den största delen av min vakna tid med. Vi utvecklade vänskaper som inte går att jämföra med en fysisk relation. På grund av avstånden och tryggheten av att kunna gömma sig bakom en skärm var det mycket lättare att verkligen öppna upp sig själv och tala om sina innersta tankar och känslor. Jag lärde känna många fantastiska människor under den här tiden, människor som jag djupt ångrar att jag tappat kontakten med. Människor som jag förr pratat med dag ut och dag in, som nu är som främlingar för mig. Tom hette en person som satte ett extra djupt fotspår i mitt hjärta. Tom var äldre än mig, mystisk och väldigt sårbar. Jag kände en dragningskraft till honom och ett behov att ta hand om honom. Vi utvecklade en relation som inte går att beskriva med ord. Ibland kunde vi prata i telefon i fjorton timmar i sträck samtidigt som vi satt och spelade. Idag har vi ingen kontakt. Efter ett bråk bröt vi helt och jag har inte hört av honom sen dess. Jag har lyckats följa hans liv lite grann, av ren nyfikenhet. Idag har den sårbara tonåringen som jag träffade för flera år sedan en son. Han har ett jobb, en lägenhet, en sambo, ett liv. Det är helt ofattbart vad som kan förändras på bara några år och hur snabbt man kan glida ifrån en person som man förut hade daglig kontakt med under en väldigt, väldigt lång tid. Jag har aldrig riktigt känt samma närhet till någon annan än vad jag gjorde med dem jag träffade under den perioden i mitt liv, det går inte att beskriva. Jag saknar er vänskap. Jag saknar tilliten och öppenheten. Jag hoppas att någon snart kan bevisa för mig att denna närhet går att uppbringa i det verkliga livet också.