Jag drömde om dig inatt. Jag drömde att allt var som det var innan, men vi var bara goda vänner, det var ingen kärlek inblandad. Vi pratade som om vi känt varandra hela livet, som om vi var bästa vänner och ingenting skulle få ändra på det. Jag saknar verkligen att få prata med dig ibland, helt utan obligationer och förpliktelser. Helt utan att det ska kännas konstigt på grund av vårt förflutna. Jag är rädd att det aldrig kommer att bli så, jag kommer aldrig att få prata med dig på det sättet igen. Jag kommer aldrig kunna dela mina känslor och tankar med den enda personen som kände mig från insidan och ut, och dessutom accepterade mig precis som jag var. Jag är fortfarande korkad nog att jag kollar vad du skriver, båda till andra och "till dig själv". Jag blir oftast arg och förvirrad över det du skriver men jag kan inte hålla mig, det har blivit som en vana att alltid kolla minst en gång om dagen. Jag vill ju veta vad du sysslar med och när du inte pratar med mig är det det enda sättet även om det gör så otroligt ont ibland. Imorse var en sån tid, när det gjorde riktigt ont. För jag förstod inte vad du skrev om och det förvirrade mig och sårade mig. Du skällde på mig för att jag "hittade nytt" tidigt, även om det då var på skämt, och sen gör du precis likadant fast värre. Jag måste verkligen sluta kolla upp vad du gör, jag kommer gå sönder..