Jag är en drömmare. Jag drömmer ofta om framtiden, hur jag vill att den ska se ut och hur jag vill att min tid ska spenderas. Jag fantiserar om vad som kommer att hända, vem som kommer att stå vid min sida och vad jag ska sysselsätta mig med. Jag drömmer om den där speciella mannen. Jag drömmer om att få arbeta med något jag brinner för. Jag drömmer om att få vara fullständigt lycklig. Jag har drömt om specifika personer, personer som har tilldelats en extra stor plats i mitt hjärta. Personer som för mig nu är främlingar. Min första kärlek var en man från ett annat land. Jag vågade inte berätta om min kärlek för någon annan eftersom det inte ansågs vara normalt att känna sådana känslor för någon man aldrig träffat. Jag stod vid den här mannens sida i nästan två år, av och till, även om de enda sättet vi kunde kommunicera på var via datorn och telefonen. Jag var förälskad i den här mannen. Han kände mig bättre än jag kände mig själv och accepterade mig precis som jag var. Han förlät alla mina många misstag trots att de flesta inte förtjänade att bli förlätna. Han stod upp för mig när det behövdes och gav mig andrum när jag bad om det. Han var mannen i mitt liv och jag kunde inte tänka mig ett liv med någon annan vid min sida än honom. Jag träffade honom en gång. Jag åkte till London och vi sågs under en dag, en dag jag aldrig kommer att glömma. Det mesta förändras när vi skiljdes åt. Trots en perfekt dag kunde vi inte gå tillbaka till var vi var förrut. Vi ville ha mer. Jag ville ha mer. Lågan släcktes och vi gled sakta isär trots flera försök att lappa ihop relationen igen. Vi drömde om varandra men det fanns ingen styrka kvar efter allt intensivt kämpande. Vi orkade inte mer. Idag är du förlovad med en vacker kvinna och ska snart gifta dig med henne. Jag är otroligt glad för din skull. Jag saknar vårt band men jag ångrar inte valet jag gjorde. Det är bättre såhär och jag önskar dig all lycka i världen, M.