Jag såg dig häromdagen. Du vinkade på mig precis som om ingenting hade hänt, och jag, chockad som jag var, vinkade tillbaka. Tankarna snurrade och det sved kanske hårt i bröstet. Jag ville veta vad du gjorde, hur du mådde. Jag behövde svar till varför det sved i mig trots att jag egentligen inte ville ha någonting med dig att göra. Jag tog kontakt med dig men genast därefter ångrade jag vad jag hade gjort. Jag ville inte prata med dig. När du sen svarade mig kändes det kallt och ovant. Jag kände inte en känsla i kroppen när ditt namn dök upp på skärmen. Jag kände inget pirrande, inget sug i magen och ingen svidande känsla som jag känt förut. Det var då jag visste. Jag visste att jag inte längre var fast hos dig. Jag hade slitit mig loss och var inte längre i ditt förvar. Jag var inte längre din slav, jag var mentalt fri.