Jag har feber, ont i halsen, huvudvärk och kroppen säger emot på så många olika sätt. Vad gör jag då? Jo, jag går och jobbar. Jobbar på ett fysiskt jobb dessutom som kräver mycket energi och kroppsstyrka. Vad resulterar detta i? Ännu mer dunkande huvudvärk, yrsel och allmänt kassmående. Dumt, kan man tycka. Det tycker jag själv också och alla jag berättat det för. Totalkorkat. Men bryr jag mig? Nej, och jag tänker ju jobba imorgon också såklart. Korkat? Definitivt. Jag kommer ta sönder mig själv. Sen vill jag dessutom ut i helgen igen men får väl se hur det blir med det, om kroppen inte redan gett upp då eller hur den tänker. Sitter för tillfället och kollar på ett program om bröllop. Jag längtar till mitt eget bröllop, det har jag alltid gjort. Men, det jag oroar mig mest för är att hitta den rätta. Jag har väldigt svårt för att släppa personer så nära mig, och den enda gången jag gjorde det blev jag sårad och allt blev fel, vilket gjorde det hela ännu värre. Jag är rädd för att komma så nära någon igen eftersom jag känner på mig att det inte kommer fungera ändå i slutändan. Jag längtar faktiskt efter samma närhet igen, inte med dig men med någon annan. Jag önskar att den perfekta mannen bara kunde knacka på min dörr precis nu.. Åh. Har satt upp min underbara klocka också förresten, totalkär!