GLHF
Publicerat den
Jag önskar att dygnet var längre, jag hinner inte med allt jag vill göra under min vakna tid. Samtidigt är det väl tur det, att dygnet inte är längre, då hade jag garanterat blivit helt utmattad. Servade min bil igår, lilla pärlan gick igenom utan några större fel. Försöker övertyga mannen att göra sig av med sin bil, men utan resultat.. Egentligen är det bäst att han också har en men när vi jobbar på samma jobb samma timmar och alltid gör i princip allting tillsammans känns det onödigt enligt mitt snåla sinne. Jag ska inte tjata, det är inget jag har att göra med. Så länge han står för sin del av räkningarna är jag nöjd pengamässigt. En stor bonus är att han dessutom är världens snällaste, finaste, mest generösa man jag någonsin träffat. Mitt älskade hjärta <3
Ny erfarenhet
Publicerat den
Mitt nya vrålåk! Fy fan för att köra en sex meter lång skåpbil, hatten av till dom som gör det dagligen. Det var ett helvete att backa ur parkeringsfickan men till slut gick det! Nu är det bara smått kvar sen är flytten helt färdig. Snart är det bara du och jag min fina sambo <3
Nyvunnen respekt
Publicerat den
Gruppledare för tio personer, tre ordrar i gång samtidigt och fjorton byten. Snacka om förtroende. Dagarna går snabbare nu när jag har så mycket att göra både på jobb och på fritiden. Imorgon glider lönen in, ett par välförtjänta tusenlappar. Mer än ett par faktiskt, blir en ganska fläskig månad både för mig och för mannen min, vi landar på nästan 45 tusen efter skatt tillsammans. Det är helt galet. Känns skönt med tanke på förra månaden. Flytt och kattvaccinering står på schemat, måtte tempot lugna sig snart. Otroligt myssugen, längtar efter imorgon kväll. Fredagsmys!
Spritter i kroppen
Publicerat den
Gladast är jag för att det var ditt intiativ, att du är lika involverad och engagerad som jag är <3
Flyttlass
Publicerat den
Kaos. Flytten är igång och allting går så mycket snabbare än vi kunnat vänta oss. Pappret om uppsägning av mannens lägenhet lämnades in i måndags, igår gick första flyttlådan hem till mig. Han har redan fått sålt många av sina möbler, det enda som står i vägen för oss är en vägg som behöver målas om och ett förråd som behöver rensas. Jag älskar vart allt är på väg, våra planer om framtiden och var vi står just nu. Jag har en hemlighet. Om allting går som det ska och utvecklas på rätt sätt kommer maj bli en händelserik månad!
Mao
Publicerat den
Lyssna min vän
Publicerat den
Även om jag är självisk önskar jag dig all lycka i livet. Lev i nuet och förvänta dig inte för mycket, då blir man bara besviken. Så gjorde jag, det förstörde allt. Backa ett steg eller två, det löser sig.
-
Livet leker. Framtidsplanerna blomstrar och jag börjar se ljuset i tunneln. Det kanske finns ett gott slut på allt ändå. Snart har jag allt jag önskar mig, allt jag drömmer om. Dags för de sista små stegen innan allt är färdigt. Vi börjar med att måla om i lägenheten, som en start för våra liv tillsammans <3
KPF
Publicerat den
Lycklig!
Tunnlar
Publicerat den
Nöjd tös med nyinköpta tunnlar!
Bitch?
Publicerat den
Jag har länge funderat på varför jag blev som jag blev. Jag är rätt svår att handskas med, blir lätt missförstådd och har väldigt svårt för sociala situationer som involverar mer än en person förutom mig själv. Har jag utvecklat någon slags social störning? Social fobi? Jag är livrädd för att säga fel saker när jag pratar med nya människor eller med någon som jag respekterar väldigt högt. Orden snurrar runt och mina meningar blir oftast ovettiga. Under hela min uppväxt har jag tyckt synd om min bror för att han inte klarade av att vistas bland folk, kan det vara så att jag är precis likadan om inte värre? Att umgås med människor är bland det bästa jag vet men första intryck är jag urusel på. När det intrycket är över har personen redan fått fel uppfattning om mig och då är det svårt att laga. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och låtit det bli mer naturligt för mig att träffa nya människor. Jag har växt upp bakom en skärm vilket har varit min lilla mur, detta har nog skadat mig mer än jag vetat om.
Grötigt värre
Publicerat den
Rebellism
Publicerat den
Rebellism. Finns det ens ett sådant ord? Om inte, så borde det finnas ett. Jag behöver det. Båda öronen färdigtöjda till 8mm nu - rebellism.
Unsaid words
Publicerat den
Jag vill skrika, jag vill gorma. Jag vill skryta, jag vill berätta, berätta för hela världen att du är min. Oh boy, you rock my world. Jg lskr dg.
En längtan
Publicerat den
Det måste vara något fel på mig. Oavsett var jag är i livet, vad jag gör eller hur mina förutsättningar ser ut just då har jag alltid en tendens att längta eftersom framtiden. Man hör tjatet om att man ska leva i nuet, att man ska ta tillvara på dagen och så vidare - jag klarar inte av det. Jag är alltid mycket längre fram än någon annan, även om jag är lycklig. Även om mitt liv är perfekt och allt går åt exakt det hållet jag vill att det ska gå åt kan jag verkligen inte sluta längta framåt. Hur ser mina tankar ut nu? Barn. Hus. Giftemål. Hur mina tankar såg ut för ett år sedan? Lägenhet. Samboskap. Min längtan för tre år sedan - pojkvän. Oavsett vad det är verkar jag sakta men säkert uppnå mina mål. Detta gör mig rädd. Rädd för framtiden och hur mitt liv kommer se ut om ett år - kommer jag att ha uppnått min dröm jag brottas med just nu? Kommer allt vändas upp och ner och inte alls följa mina drömmar? Endast framtiden kan besvara detta, jag kan bara fortsätta drömma.
Morgonmys
Publicerat den
Min lilla stjärna. Jag kommer ihåg dagen då jag hämtade dig, du var vettskrämd och uppfödaren varnade mig för att du aldrig skulle bli kelen, att du skulle vara tillbakadragen och allmänt jobbig. Men här är vi nu, några månader senare. Du ligger på rygg i min famn, du spinner och utan någon som helst tanke på att vakna virar du in din svans runt min hand, som om jag inte får flytta mig. 19 veckor gammal, måtte du för alltid vara min lilla bebis! <3
En stund i mörkret
Publicerat den
Jag hatar att jag alltid kommer ihåg mina drömmar och jag hatar vad de försöker påminna mig om. Folk från långt bak i mitt förflutna dyker upp. De beter sig på ett sätt som ger mig skuldkänslor när jag vaknar, trots att jag inte skänker en sekund av min vakna tid åt dessa tankar. Jag förstår inte hur dessa drömmar uppenbarar sig, utan min tillåtelse och tankeverksamhet. Hur som helst rullar vardagaren på i jämn takt. Jag har börjat kolla på hus, hör och häpna. Jag har blivit kär i ett och hör och häpna en gång till, detta ligger i Klippan - byhålan jag länge svor att jag skulle lämna för evigt. På tisdag ska jag ringa mäklaren och be om en visning. Även om det egentligen inte är aktuellt i dagens läge kan det vara spännande att kittla och reta tankarna lite. Ett eget hus hade varit rätt speciellt, speciellt för en nittonåring som mig själv. Livet är bra galet ibland.
