Jag faller för dig. 

Det tog sjutton minuter att rensa bort allt som hade med honom att göra ur mitt liv; bilder, facebook-statusar, de få sakerna han hade gett mig.. Allt. Att en två års intensiv relation kunde utplånas så snabbt kunde jag aldrig tänka mig. Jag hade förväntat mig timmar av tråkigt slit för att bli av med allt men det gick mycket enklare än jag trodde. Jag kände inget speciellt, det måste betyda något. Jag kommer inte ihåg vilket datum den dagen var men det verkar vara tillräckligt länge sen för att jag inte ska känna något längre. Jag hoppas han har växt lika mycket som person som jag har och att han mår lika bra som jag gör. Jag har inte på mycket, mycket länge varit såhär nöjd med mitt liv som jag är för tillfället. Jag har människor omkring mig som bryr sig, vänner, ett jobb med fantastiska arbetskamrater, en helt underbar lägenhet, en familj och ett hjärta som bultar lite för någon annan igen. Att ha någon som ser på mig på det sättet som han gör.. Obeskrivligt. Ah, jag älskar mitt liv! Jag är fullständigt säker på att jag har fattat rätt beslut och jag trivs som handen i handsken på mitt heltidsjobb. Totaltaggad inför framtiden!!!!

 

Beslutet är taget! Skiter i skolan och börjar jobba heltid istället, något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har alltid varit den duktiga, den som var dömd till att plugga på livstid på grund av sitt "läsarhuvud". Jag är glad att jag tagit beslutet själv även om mina nära velat lägga sig i och avråda mig från det. Jag har även piercat tungan, random och sådär. Det var helt spontant när jag var på väla.. Blev faktiskt nöjd, den är rätt kul att leka med i munnen.. En och en halv vecka kvar sen får jag testa hångla med den också, woho ;) skämt åsido (eller?) har det hänt väldigt mycket på väldigt kort tid. Är glad att vara tillbaka på jobbet hos mina underbara arbetskamrater, livet leker och jag får se vad framtiden bjuder på.

 

Skoldag nummer tre, fortfarande lika osäker på om jag hamnat rätt. Jag har träffat och lärt känna många nya människor på skolan men alla verkar så mycket mer övertygade än jag. Jag känner inte alls samma vilja att arbeta, gå på föreläsningarna och att lyssna över huvudtaget. Jag längtar tillbaka till mitt jobb, tro det eller ej. Jag ska ge det någon vecka till men om det fortsätter såhär kommer jag antagligen inte slutföra min högskoleutbildning. Hela min släkt och omgivning kommer att se ner på mig, kalla mig svag och otålig.. Ja, vadådå? Om det inte är rätt varför ska jag då slösa tid på utbildningen jag inte vill gå på istället för att göra något jag faktiskt tycker om och ser någon slags framtid inom? Önskade någon kunde hjälpa mig..

 

 

Fuck världen, men jag hade faktiskt kul i helgen. Det blev en hyfsad kväll, början var helt perfekt och sen blev det rätt bra trots omständigheterna. Jag såg något jag inte ville se idag, tack och lov var hon ful så det gjorde inte så mycket. Jag har gjort mycket mer än så som skulle klassas som sårande mot dig. Eller? Vem fan bryr sig egentligen? Inte du iallafall, det har jag förstått nu. Tack för att du hjälper mig bryta mig fri ytterligare. Ska ha herrbesök ikväll tror jag bestämt. Fuck you.