Nyfärgat hår och fjärilar i magen

Jag är kär. Jag är så jävla kär, och det känns helt underbart. I lördags blev det äntligen officiellt, och nu kan jag kalla mig din på riktigt. Hela sommaren har vi pratat varje dag och nu har vi setts varje dag i mer än en månad. Det är galet hur ens liv kan förändras så snabbt och till att bli så mycket bättre. Det går åt rätt håll nu. 

 

Att ett monster på fyra hjul kan få en att känna sig så levande är bortom mitt förstånd. Kul var det iallafall och den har defintivt inte sett det sista av mig. 

 

Min och mannens mästerverk. Vi kan nu konstatera att vi definitivt är redo för Masterchef eller något liknande, blev så sjukt gott! 

 

 

En man. Så mycket en man kan förändra ens liv på så kort tid. En riktig man, inte en förvuxen tonåring som jag nu förstått att min föredetta var. Det är verkligen något alldeles extra att kunna känna en riktig mans armar omkring en, styrkan som omfamnar en och gör en varm i hela kroppen. En man som är generös, varm och osjälvisk. En man som får mig att skratta men samtidigt kan prata allvarligt med mig om det behövs. En man som har ett jobb, en egen lägenhet och står med båda fötterna på jorden. En man som inte är beroende av sina föräldrar. Så många småsaker som formar det attraktiva i det motsatta könet och ack så förälskad jag är. I din närhet känner jag mig tryggast och mår som bäst.