Det måste vara något fel på mig. Oavsett var jag är i livet, vad jag gör eller hur mina förutsättningar ser ut just då har jag alltid en tendens att längta eftersom framtiden. Man hör tjatet om att man ska leva i nuet, att man ska ta tillvara på dagen och så vidare - jag klarar inte av det. Jag är alltid mycket längre fram än någon annan, även om jag är lycklig. Även om mitt liv är perfekt och allt går åt exakt det hållet jag vill att det ska gå åt kan jag verkligen inte sluta längta framåt. Hur ser mina tankar ut nu? Barn. Hus. Giftemål. Hur mina tankar såg ut för ett år sedan? Lägenhet. Samboskap. Min längtan för tre år sedan - pojkvän. Oavsett vad det är verkar jag sakta men säkert uppnå mina mål. Detta gör mig rädd. Rädd för framtiden och hur mitt liv kommer se ut om ett år - kommer jag att ha uppnått min dröm jag brottas med just nu? Kommer allt vändas upp och ner och inte alls följa mina drömmar? Endast framtiden kan besvara detta, jag kan bara fortsätta drömma.