Jag har länge funderat på varför jag blev som jag blev. Jag är rätt svår att handskas med, blir lätt missförstådd och har väldigt svårt för sociala situationer som involverar mer än en person förutom mig själv. Har jag utvecklat någon slags social störning? Social fobi? Jag är livrädd för att säga fel saker när jag pratar med nya människor eller med någon som jag respekterar väldigt högt. Orden snurrar runt och mina meningar blir oftast ovettiga. Under hela min uppväxt har jag tyckt synd om min bror för att han inte klarade av att vistas bland folk, kan det vara så att jag är precis likadan om inte värre? Att umgås med människor är bland det bästa jag vet men första intryck är jag urusel på. När det intrycket är över har personen redan fått fel uppfattning om mig och då är det svårt att laga. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och låtit det bli mer naturligt för mig att träffa nya människor. Jag har växt upp bakom en skärm vilket har varit min lilla mur, detta har nog skadat mig mer än jag vetat om.