Blev en sväng till Ullared idag, färden dit tog betydligt längre tid än hem.. Satt fast på E6an ett bra tag pga trafikolycka.. Korkat. Fick dock vår bild publicerad på Expressens förstasida för en slant, så det var väl tur i oturen.. Eller hur man ska säga! 

Att länge gå upp vid nio för att sedan gå upp klockan fem en dag är inget att rekommendera. Ligger och vrider mig i sängen i hopp om att ögonen ska luras till att bli trötta. Kan inte låta bli att tänka på vad som händer runt omkring mig. Om jag bestämmer mig för att studierna är det jag vill göra, då kommer min lilla familj troligen att splittras. J har sitt här, ett hus påväg och alla sina nära. Hand vänner bor här och han har ett fast jobb han känner sig trygg med. Jag är också påväg att hamna i exakt samma livssituation som honom men jag är inte riktigt säker på att jag "nöjer" mig med det. 

On två veckor börjar min distanskurs i fysik. Det ska bli kul att utforska något jag inte läst sen i högstadiet. Känner mig riktigt taggad att sätta igång, bara dessa två veckorna av väntan börjar bli jobbiga. Jag har känt mig meningslös så länge nu och det aka bli spännande att se om detta kan leda till något vettigt. Jag försöker att inte förvänta mig för mycket men jag kan inte undgå tanken att om det här lyckas, då kanske jag äntligen har kommit på vad jag vill göra i mitt liv. 

Så många drömmar, så lite tid. Jag vill bli allt, göra allt och få allt, gärna på en gång. Det är otroligt frustrerande att vänta, att inte veta eller att bara "hoppas på" att något blir bättre. Jag vill veta nu. Berätta för mig. Berätta så jag kan välja vad jag vill göra med mitt liv. "Låt det vara över sommaren" säger ni, men då har jag slösat bort en hel sommar och ett helt år, om det visar sig att det inte går. Jävla jobb, jag trivs så otroligt bra men kommer att börja klättra på väggarna snart om jag inte får avancera. Jag förtjänar bonusen, det har ni själv sagt. Gör slag i saken istället för att vela. Jag kommer inte att bli sämre.